2011-07-01, 09:37
Luft under vingarna!

Vad snabbt det har gått! Nyss var Tornfalksungarna försvarslösa dunbollar, helt beroende av sina föräldrar. Nu har de vuxit upp och igår kväll kunde de ses lämna holken för första gången. Den första flygturen gick fint, enligt rapporten från Falsterbo. Först i Augusti kommer ungarna lämna holken på riktigt. Tills dess kommer vi kunna fortsätta följa familjen i Falsterbo fyr.

Sist ut! Sista ungen att testa sina vingar gör sig redo. (Klicka på bilden för att komma till livesändningen)

 

2011-06-20, 14:18
Fyrtornsfalkarna

När vi på Falsterbo Fågelstation nästan gett upp hoppet, dök tornfalkarna till slut upp i holken 22 meter över marken på Falsterbo fyr. Under den stränga vintern hade inga tornfalkar setts i fyrträdgårdens närhet. Många tornfalkar flyttar söderut och de som väljer att övervintra på våra breddgrader har svårt att klara sig när snön ligger djup, kylan är sträng och födan därmed är svår att få tag i. Men tillslut kom en ensam hanne. I månadsskiftet mars/april var han på plats.

Inför årets häckningssäsong har webbkameran flyttats så det nu går att se allt, precis allt, som kommer att tilldra sig inne i holken. Med kamerans hjälp kunde vi snabbt konstatera att den tornfalkhanne som tagit holken i besittning inte var samma fågel som i fjor häckade framgångsrikt i holken. Den nye ”hyresgästen” var en yngre hanne. Några dagar senare dök en hona upp, även detta en ny fågel. Den tredje april kunde de tu ses tillsammans inne i holken eller i dess närhet.

Honan från ny vinkel

Kurtisen inleddes nästan omgående och det blev snabbt ”livat i holken”. För hannen gällde det också att visa sin blivande partner att han skulle kunna bli en förträfflig pappa åt deras gemensamma ungar. Flera gånger sågs han överlämna bytesdjur till honan i holken, bl.a. sorkar, möss och ödlor.

Uppenbarligen föll hon för hans uppvaktning – hans kvaliteter som blivande pappa var övertygande. Lagom till påsk lades det första ägget och så fylldes kullen på med ett nytt ägg varannan dag. Den sjunde maj fanns det alltså sex ägg i den uppkrafsade bobalen i ett hörn av den väl tilltagna holken. Honan ruvar ensam och lämnar endast äggen korta stunder för att sträcka på vingarna. Hannen jagar åt dem båda och bevakar reviret mot inkräktare.

Sex nya ungar trycker sig tätt intill varandra i väntan på mat

Fyra veckor efter att ruvningen startat, kläcks äggen och en hektisk period inleds för de vuxna fåglarna. En månad senare kommer ytterligare en kull tornfalkar att lämna tryggheten i holken och farofylld period i en värld fylld av risker väntar på dem. Hittills har 98 tornfalksungar vuxit upp i holken på Falsterbo fyr.

Några veckor senare börjar det bli trångt i holken

Se Tornfalkarna live här

P-G Bentz

Om Tornfalken Tornfalken är en liten falk med spetsiga vingar och lång stjärt. Under 1960-talet minskade antalet tornfalkar drastiskt eftersom utspridningen av betat utsäde förgiftade sorkarna, som tornfalken oftast lever av, och därmed också falkarna. Efter förbudet mot betat utsäde har antalet tornfalkar åter ökat. Gammal hane, Foto: P-G Bentz Den gamle hannen har tegelröd rygg och vingovansidor med spridda mörka fläckar. Huvudet är blågrått med mörka polisonger. Stjärten är enfärgat blågrå med ett brett, mörkt band i spetsen. Undersidan är ljust brungul med bruna fläckar. Honan och ungfåglarna liknar varandra. Ovansidan och stjärten är rödbruna med tät mörkbrun tvärbandning. Undersidan är brungul med kraftiga, mörka, längsgående streck. Tornfalken häckar i stora delar av landet. De flesta flyttar om hösten till Väst- och Sydvästeuropa, men några övervintrar i de sydvästligaste delarna av landet. Den häckar gärna i gamla kråkbon, på klipphyllor eller i hålrum på byggnader eller i ihåliga trädstammar. Specialholkar är också uppskattade boplatser. Mellan 3-8 ägg läggs och ruvas av honan i 27-29 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter ca en månad. Ryttlande Tornfalk, Foto: P-G Bentz Tornfalken ryttlar ofta när den jagar, dvs. den står helt stilla i luften med fladdrande vingar och utbredd stjärt. Födan utgörs huvudsakligen av smågnagare, ödlor, grodor, insekter och daggmaskar.

 

2011-04-04, 11:53
Nyinflyttat Tornfalkspar i livesändning

Holken på Falsterbo fyr är bebodd i år igen! För drygt ett år sedan monterade vi upp en TVBirdCam vid holken och under våren fick vi följa det unga Tornfalksparet genom häckning och kläckning. Fyra ungar kunde vi räkna till då.

Nu har vi väntat, spanat och hållt tummarna och äntligen har ett nytt par installerat sig i holken! Klicka på bilden för att komma till livesändningen.

En utav parets första måltider i holken. Honan med brunt huvud till vänster och hanen med grått huvud till höger.

Klicka här för att komma till livesändningen

För att se sändningen behöver du ha programmet Quicktime Player installerat. Programmet är gratis och enkelt att ladda ner.

2011-03-14, 16:28
Global uppvärmning förvirrar flyttfåglarna

Svartvit flugsnappare och rödstjärt är två arter som övervintrat ända nere i tropiska Afrika. De anar inte hur långt framskriden våren är på våra breddgrader utan lämnar vinterkvarteren vid samma tidpunkt år efter år och anländer till oss punktligt. Den blandade insektbuffé som serveras under några få sommarveckor på våra breddgrader, ofta i midnattsolens sken, gör det värt besväret för dessa långflyttare att bege sig norrut, ut över vidsträckta öknar och öppet hav.

Nyare studier har visat att flyttfåglarna påverkas av den globala uppvärmningen. Tidigare återvände insektsätande afrikaresenärer till Skandinavien på våren precis lagom för att ha ungar i boet när det fanns föda i överflöd. Ett varmare klimat har orsakat en tidigareläggning av masskläckningen av insekter, framför allt mätarlarver som är den viktigaste födan vid denna tid på året för till exempel många av våra sångare och flugsnappare. Det innebär att de långväga flyttfåglarna missar ”det dukade bordet” – de kommer helt enkelt för sent för att kunna utnyttja det som förr. Detta innebär i sin tur mindre kullar och sämre överlevnad för ungarna till flera av våra tropikflyttare, och alltså en minskning av antalet fåglar på sikt.

Lövsångaren var tidigare Sveriges vanligaste fågel, men har nu minskat i antal, möjligen som följd av den globala uppvärmningen. Foto: P-G Bentz

Miljöövervakningsprojekt vid bland annat Falsterbo Fågelstation har under en rad av år indikerat att många av småfåglarna som flyttar till tropiska Afrika minskar i antal från år till år. Lövsångare, svartvit flugsnappare och buskskvätta är några av dem som visar kraftigast tillbakagång. Inom varje art finns det emellertid individer som har en tendens att vara ”tidigt ute”, d.v.s. återvända tidigare på våren än sina artfränder. Man kan förvänta sig att dessa fåglars anlag för ”tidig ankomst” till häckningsplatserna efter hand kommer att slå igenom och bli dominanta. På sikt kommer alltså sannolikt hela beståndets genomsnittliga ankomstdatum att tidigareläggas, och en anpassning till födotillgången att ske. Förhoppningsvis kan vi då prata om ”back to normal”?!

Den globala uppvärmningen pågår medan detta läses. På samma sätt pågår evolutionen dag och natt. Vi människor anpassar oss till klimatförändringen, och en successiv anpassning till mildare vintrar och tidigare vårar kan förväntas ske även bland våra vänner fåglarna, och tur är väl det.

P-G Bentz

 

2011-03-14, 16:10
Vår vår

Samtidigt som talgoxen tillsammans med blåmesen, grönfinken och koltrasten rensar strupen och inleder vårsången i de södra landsdelarna ligger snön fortfarande djup i norr. Men i takt med snösmältningen drar sig vårfåglarna allt längre norrut och snart genljuder fågelsången även på de nordligare breddgraderna.

Staren skyr inte lite snö. Foto P-G Bentz

Rödhake, gärdsmyg, järnsparv, stare och sånglärka är några av de fågelarter som övervintrat nere i Europa. De ”ligger på lur”, och så fort vintern släpper sitt grepp i södra Sverige är de på plats i vårmarkerna. Vissa vårar är de tidigt på plats, men de dyker upp betydligt senare om vintern dröjer sig kvar.

P-G Bentz

2011-01-27, 17:02
Vinterfåglar inpå knuten -Hela Sverige räknar fåglar!

För sjätte året i rad genomförs fågelinventeringen ”Vinterfåglar Inpå Knuten”. Denna vinter har ju hittills varit ovanligt kall och snörik. Hur har det gått för vinterfåglarna? Det får vi veta när fåglarna runt fågelborden räknas sista helgen i januari. Var med du också!

Alla som har fågelmatningar uppmanas nu att ge akt på vilka fågelarter som besöker ”fågel-serveringarna” under sista hela helgen i januari. Man skall också försöka räkna, eller åtminstone uppskatta, antalen av varje art. Uppgifterna rapporteras sedan till Sveriges Ornitologiska Förening där en sammanställning görs. Rapporteringen görs enklast via föreningens egen hemsida www.sofnet.org eller genom att fylla i och posta blanketten. Varför inte dela ut blanketten till vänner och bekanta?

Förra vintern skickade ca 19 500 fågelmatare in sina rapporter!

Fredag den 28/1 startar räkningen och håller på till 31/1. Fågelskolan kan komma väl till pass när fåglarna ska identifieras.

Lycka till, nu räknar vi!

 

2011-01-27, 16:24
Mat för övervintrare

En grov uppskattning ger vid handen att ca 25 miljoner fåglar övervintrar i Sverige. Ytterst få av dessa är stannfåglar i den mening att de blir kvar på häckplatserna hela vintern. De flesta småfåglar slår sig tillsammans i större eller mindre flockar, drar söderut i landet och stryker omkring sökande efter platser där det finns gott om föda. Många söker sig in till bebyggelsen och utfodringsplatserna.

Det traditionella fågelbordet eller fågelmatningen serverar ofta en blandad buffé som riktar sig till de mer ”traditionella” och förväntade gästerna. Solrosfrön, hampfrön, hirs och havre står för det mesta på menyn, men även skalade jordnötter och fett/späck. Denna komposition uppskattas av finkar, sparvar, mesar och hackspettar. Trastarna föredrar äpplen och päron, men även russin kan med fördel dukas fram till dem.

De vanligaste fågelbordsgästerna är talgoxe och blåmes, men även den lilla svartmesen kan ses ibland. Bland finkarna är bofinken och bergfinken trogna gäster. Även grönfinken ses på fågelborden, och det är lätt gjort att den något mindre, men kontrastrikare grönsiskan ”försvinner i mängden”!

Blåmesen tillhör de vanligaste fågelbordsgästerna. De äter såväl frön och jordnötter som talg. Foto: P-G Bentz/Sturnus.

Just i vinter förekommer domherren i stort antal vid fågelborden. Även stenknäcken ses i mindre flockar, liksom pilfinken, som trots sitt namn, är en sparv.

Domherren är inte vanlig vid fågelmatningarna i södra Sverige. I vinter ses den emellertid i stort antal och det rör sig sannolikt om fåglar av östligt ursprung. Foto: P-G Bentz/Sturnus

Koltrasten är den vanligaste trasten vid fågelmatningen, men även björktrasten påträffas. Det händer att de utlagda äpplena även drar till sig sidensvansar.

Rödhaken hör inte till de vanligare gästerna vid fågelbordet. Den är huvudsakligen en flyttfågel som tillbringar vintermånaderna i Väst- och Sydvästeuropa. Men i landets södra och mellersta delar, och ibland upp längs norrlandskusten påträffar man enstaka fåglar som försöker övervintra.

Det har visat sig att finkrossade talgbollar, utströdda på marken, är utmärkt nödproviant för denne ”insektsätare”. Även finriven mild ost eller osaltat smör, ”utsmetat” på en trädstam, kan med fördel inkluderas i artens vintermeny.

Lycka till med fågelmatningen!

P-G Bentz

 

2010-11-24, 10:21
Rödhaken, järnsparven och gärdsmygen – tre ”udda” matgäster

Rödhake, järnsparv och gärdsmyg hör inte till de vanligare gästerna vid fågelbordet. De är huvudsakligen flyttfåglar som tillbringar vintermånaderna i Väst- och Sydvästeuropa. Men i landets södra och mellersta delar, och ibland upp längs norrlandskusten påträffar man enstaka fåglar som försöker övervintra. De söker sig ofta till utfodringsplatserna där de letar spill på marken efter finkarnas, sparvarnas och mesarnas dåliga bordskick.

Rödhaken, järnsparven och gärdsmygen är alltså inga typiska fågelbordsarter. Det beror huvudsakligen på att den buffé med allehanda frön, som vanligtvis serveras vid fågelmatningarna, inte är lämpad för deras tunna ”insektsätarnäbbar”. Under sommarhalvåret är det god tillgång på insekter och spindlar, men när hösten närmar sig, och födotillgången tryter, styr de allra flesta kosan söderut.

Rödhaken är vanlig i skogar, parker och trädgårdar och uppehåller sig helst på marken eller i buskar. Den är lätt att känna igen på sitt orange bröst. Den har en något upprest kroppshållning med lite hängande vingar och förflyttar sig hoppande.

Sången framförs i gryningen och skymningen från en trädtopp eller ett buskage. Den är klar och sprudlande och skiftar ofta tempo. Ibland kan det verka som om rödhaken försöker få fram så många toner som möjligt på kortast möjliga tid och därför ”snubblar” den ofta i refrängen. Lyssna här.

Under häckningstiden lever rödhaken ett undanskymt liv, men annars visar den gärna upp sig. Den uppskattas av många genom sitt orädda uppträdande och följer gärna trädgårdsarbetet på nära håll i hopp om att kunna snappa åt sig någon godbit.

Järnsparven, som inte är en ”sparv”, är å andra sidan tämligen skygg och lever ett mycket tillbakadraget liv året runt och dess diskreta gråbruna fjäderdräkt bidrar till att inte många har sett den. Den förekommer i skogsmarker, gärna granskog med rik undervegetation, men även i parker och trädgårdar. Den är lättast att få syn på när den sitter i en trädtopp och framför sin korta, lite hektiska, upprepade sångstrof. Sången består av höga, lite kvittrande toner, något påminnande om gärdsmygens, men är inte alls lika kraftfull. Lyssna här.

Gärdsmygen är Sveriges näst minsta fågel. Den har en rund kroppsform och ett stort huvud. Fjäderdräkten är varmt brun och den korta stjärten hålls ofta rätt upp. Näbben är pincettlik och födan utgörs huvudsakligen av insekter och spindlar.

Gärdsmygen håller till i lågvuxen, tät buskvegetation i såväl skog som parker och trädgårdar. Genom sin litenhet, färg och livsstil är den svår att få syn på. Gärdsmygen har en rak flykt, oftast lågt över marken, och flyger med mycket snabba, svirrande vingslag (modell ”flygande köttbulle”).

I förhållande till sin storlek har gärdsmygen en kraftfull sång.  Sångstrofen är lång, livlig med klara, höga toner och genomträngande drillar. När den sjunger kan den ibland sitta väl synlig med rest stjärt och vidöppen näbb. Lyssna här.

Även om rödhaken, järnsparven och gärdsmygen huvudsakligen lever på insekter och spindlar under sommarhalvåret övergår de i viss mån till att äta bär inför höstflyttningen. De som dristar sig till att övervintra på våra breddgrader tvingas ofta fram till våra fågelbord och andra utfodringsanordningar för att överleva den kalla och snöiga årstiden i vårt klimat. Ofta ses de hoppa runt under fågelbordet eller fröautomaten ivrigt letande efter nedfallna rester från lunchgästerna våningen ovanför. Det har visat sig att finkrossade talgbollar, utströdda på marken, är utmärkt nödproviant för de tre ”insektsätarna”. Även finriven mild ost eller osaltat smör, ”utsmetat” på en trädstam, kan med fördel inkluderas i dessa tre arters vintermeny.

P-G Bentz

PS. Se "vår" Gärdsmyg och Rödhake.

2010-11-24, 09:55
Kasta inga äpplen! Trastarna tar tacksamt emot dem

Det traditionella fågelbordet eller fågelmatningen serverar ofta en blandad buffé som riktar sig mot de mer ”traditionella” och förväntade gästerna. Solrosfrön, hampfrön, hirs och havre står för det mesta på menyn, men även skalade jordnötter och fett/späck. Denna komposition uppskattas av finkar, sparvar, mesar och hackspettar, men inte av våra trastar.

För våra övervintrande trastar är den snörika och kalla årstiden en flaskhals. Under perioder med tjockt snötäcke och sträng kyla är dödligheten hög och leden tunnas ut dramatiskt. Många trastar söker sig till utfodringsplatserna men finner i regel lite ätbart där. Koltrastar ses ibland äta hamp- och hirsfrön som sväljs hela, men det är osäkert om de kan tillgodogöra sig denna hårdsmälta kost.

Våra livsmedelsbutiker och inte minst matvaruhusens fruktavdelningar frestar oss med färsk frukt året runt. Allehanda äpplen och päron av såväl svenskt som utländskt ursprung finns i överflöd. Den färska frukten har emellertid en inbyggd ”bäst-före-datum”, hållbarheten är begränsad. Vårdslös hantering sätter ibland denna ur spel och kantstött frukt ratas av kunderna. Dagligen sorteras därför ”utgångna” äpplen och päron bort från fruktdiskarna. Denna kasserade frukt kastas. Detta är frukt som skulle komma väl till pass på fågelmatningarna, utmärkt vinterföda för trastarna.

Kontakta din lokala livsmedelshandlare eller ansvarige på varuhusets fruktavdelning och berätta om trastarnas situation under vinterhalvåret. Be om att kasserade äpplen och päron sparas och att du erbjuder dig att regelbundet hämta ”veckans skörd”. Ett i sanning vällovligt syfte!

Äpplena och päronen bör du förvara svalt, men frostfritt. Du kan välja att servera dem hela eller i mindre bitar. Hela äpplen kan trastarna inte avlägsna från utfodringsplatsen och du får tillfälla att följa deras förehavanden under längre tid. Lägger du frukten direkt på marken ges även möss, sorkar, kaniner och harar utmärkta tillfällen att förse sig från ”matfatet”. Många föredrar att fästa hela eller delade äpplen i träd, t.ex. genom att spetsa dem på en avklippt kvist. Genom att placera äpplena högt över marken på detta vis förhindrar du att ”obehöriga” fyrfota fruktätare förser sig, samtidigt som frukten inte riskerar att täckas av snö.

Koltrastar, björktrastar och rödvingetrastar uppskattar ”fruktfatet”, men vissa vintrar dyker även de orädda sidensvansarna upp i stort antal långt söder om sina norrländska häckningsplatser. När de söker sig till matstället är de med sin tofs, svarta ansiktsmask och haklapp, sina ”självlysande” färgklickar på vingar och stjärt ett verkligt exotiskt inslag och de givna huvudrollsinnehavarna i det skådespel som fågelmatningens aktörer framför.

P-G Bentz

2010-09-24, 17:00
Fågelbordskameran

På en arm vid Foderladan har vi placerat en Tv BirdCam. Kameran fångar många matstunder och en och annan fight! TV BirdCam som är en utomhuskamera som ger högupplöst bild i färg och ljud. Så glöm inte ljudet när du tittar!

 

2010-07-02, 17:10
Kabel klippt under ringmärkning

Ungarna i Falsterbo Fyr är nu ringmärkta. Genom att ringmärka Tornfalkar kan man kartlägga vilka ungar som kommer tillbaka till boet. Tyvärr blev vår kamera skadad vid ringmärkningen och vi har för tillfället ingen bild.

I och med att ungarna ännu inte är flygfärdiga, kan vi inte reparera kameran. Ungarna kan bli skrämda och till och med hoppa ur boet utan att vara flygfärdiga. Därför får vi avvakta tills samtliga är flyfärdiga, innan vi vågar ge oss upp och laga kameran. Innan Juli månad är slut hoppas vi på att kunna ha kameran rullandes igen!

 

2010-06-30, 15:32
Fyra friska Falkungar!

Det var svårt att få en skymt av äggen. Men det fanns inga tvivel om att honan ruvade på ett okänt antal ägg.

Till sist kläcktes äggen och vi kunde skymta små Falkungar! Visst var det svårt att urskilja de ulliga ungarna, men när det blev matdags sträcktes fyra halsar och fyra hungriga näbbar ville mättas med det som bjöds. Ofta godsaker som sorkar och möss.

 

2010-04-28, 12:20
Kika in hos Tornfalkarna i Falsterbo fyr!

Holken i Falsterbo fyr är sedan många år bebodd av Tornfalkar. Nu kan vi kika in och komma fåglarna riktigt nära, utan att störa. TV BirdCam bevakar holken dygnet runt!

Tillsammans med Falsterbo Fågelstation har vi placerat en TV BirdCam inne i Tornfalkarnas holk. Klicka här för att se Tornfalkarna live, direkt från Falsterbo fyr. Sändningen kommer öppnas i ett nytt förnster. För att se sändningen behöver du ha programmet Quicktime Player installerat. Programmet är gratis och enkelt att ladda ner.

Falkarna i Fyren
Tornfalken i Falsterbo fyr har häckat i holken 22 meter över marken i 20 år. Under dessa år har 95 ungar producerats. Samtliga har ringmärkts av Falsterbo Fågelstation och en har återfunnits i Italien. Fem till sex hannar har avlöst varandra under åren, medan något fler honor ”fallit för fyren”. En av hannarna häckade i fyren åtta år i rad och hann dessutom med att en vinter bli påkörd och skadad av en bil, omplåstrad och senare släppt. Den var åter ”fit for fight” nästa häckningssäsong!